Tänk att det kan vara så olika på männsikor. Vissa tar energin av en, medan andra ger energi! Idag har jag varit runt en männsika som bara ger energi av att bara vara! Hon är glad och rolig och lättsam, liksom många andra människor, men med denna underbara människa så får man energi och blir glad! Hon ger beröm till en och man bara vet att hon verkligen menar det! Är det inte underbart att det finns sådana människor?!

Sen finns det ju människor som tar ens energi, utan att dom vet om det. Dom måste man försöka att inte vara runt så ofta... Men ibland är det svårt att inte vara runt sådana människor. Man har svårt att säga ifrån... Men det är väl en sak att träna på i så fall. Man ska ju sträva efter att må bra, och då måste man anstränga sig lite själv, och fundera på vad det är som gör att man inte mår bra vissa gånger. Analysera sin omgivning och sig själv... Men som sagt, det är inte lätt, men man får försöka och lära sig.

Ditt eget välbefinnande ligger i dina händer. Ingen annan kan fixa för dig!

Kramen alla goa människor!

Varför ska man känna en nästan oemotståndlig känsla att vilja träna och röra på sig, just när man är sjuk, och aldrig annars????? VARFÖR är det så? Just som jag sitter i soffan och är hängig, men dock bättre, och tittar på "Biggest Loser" så får jag den där känslan! Det är jobbigt. Skulle så gärna vilja ställa mig på Orbitreken på övervåningen, bara en liiiten stund nu. MEN jag ska inte det. Ska vänta nån dag till, tills jag är riktigt frisk. Det blev bara en liten "fjomp-förkylning" det här, vilket är bra på ett vis, men antagligen kommer det gå nån vecka så ligger jag däcka istället. Då har man ju 2 frånvaroperioder på jobbet, och det vill jag inte. Jag vill ju ha pengarna... Men, men, man är ju ingen mirakelmänniska. Nä, nu ska jag kolla vidare på "Biggest Loser" och sticka lite.... Och motarbeta känslan att ställa mig på Orbitreken.

Ta hand om er!

Kramen!

Det är så grått, grått, grått... Skitnovember! Har i alla fall masat mig ut och gått i 20 minuter idag, jag och Trixa. Det var väldigt skönt! Man behöver komma ut och få lite frisk luft när man är trött, eller egentligen varje dag. Man blir ju så mycket piggare! Men samtidigt är det ju så himla svårt att få arslet ur huset! Varför ska det vara så? Jo, man är ju som Alfons Åberg! "Ska bara...." innan man anser sig själv ha tid att gå ut. Är det inte så? Och när man till slut känner att man har tiden så är det kolsvart ute!! Men det är ju så, att egentligen ska man ju ta motionen och friskluften, och prioritera den FÖRE ALLT annat! Gör man det kommer man ju sen att orka så mycket mer! Jaja, det här är ju saker som vi egentligen vet sen tidigare, så jag ska inte tjata...

Snart dags att åka på jobbet!

Kramen!

Tänk vad veckorna går fort! Nu är det en vecka sen vi var i fjällen och stugan där! Det känns inte som om det har hunnit gå en vecka emellan! Blir galen, man hinner inte det man vill! Dessutom har det varit födelsedag på jobbet den här veckan och 2 utbildningsdagar för oss personal. När det blir sådana saker som inte hör till vanligheterna tycker jag att tiden går så himla fort. Det blir precis som om man fokuserar på det som avviker från vardagen och glömmer bort tiden runt omkring. På så sätt så går man ju miste om saker. Man borde leva lite mer i nuet, stanna upp och känna efter, var än man är, varje dag. Stanna upp i vardagen och ta tillvara på de små stunderna. Inte låta de små sakerna och händelserna gå en förbi... Men samtidigt så är ju det lättade sagt än gjort. Det är svårt att komma på sig att uppmärksamma dessa små stunder... Tex, fågelkvitter på promenaden, eller en massa annat som man uppskattar.

Oj, oj, oj, vilket flum det blev. Jag hoppas att ni förstår vad det är jag vill få fram. Lite svårt att förklara, men hur som helst så går tiden alldeles, alldeles för fort!!

Nu är det dags att sova igen, jobb imorgon!
Kramen!

Hösten... den är så fin! Den klara luften, den bleka solen som lyser på löv i olika färger, vinden som biter i kinderna och allt känns så friskt! Det är så skönt att vara ute i höstluften, tycker jag! Hösten har nog kommit att bli min favorit bland årstiderna. Förr var det sommaren, men inte längre. Sommaren blir mest bara jobbig. Det är antingen alldeles för varmt, eller alldeles för regnigt, eller alldeles för kallt... Det är sällan man är nöjd över sommarvädret. När hösten kommer är man oftast besviken på sommarvädret som varit... Men på hösten däremot FÅR det vara regn och rusk, och det FÅR vara kallt, och är det varmt så blir det inte FÖR varmt! På höstkvällarna kan man krypa ihop i soffan och tända ljus, dricka en kopp te, och bara slöa med handarbeten, en bok, eller kolla på tv! Är det inte härligt?! Slutligen: jag lever just nu i min favoritårstid!

Kramen!