Vad jag saknar dig, liten...

För 6 månader sedan, denna tid på dygnet fick jag ökade sammandragningar och den sista Bricanylsprutan. Det hjälpte inte. Värkarbete och krystarbete satte igång, och senare framåt småtimmarna kom du, vår lilla Guldklimp.

Tänker på dig varje dag, mitt lilla hjärta. Flera gånger om dagen. Ställer mig frågor som jag inte kan få svar på. Undrar vad ödet menade med detta.

Nånstans så tror jag att allt händer av en anledning, men jag kan inte förstå varför det skulle bli såhär. Varför vi inte fick ha dig kvar hos oss.

Vi älskar dig och vi saknar dig, varenda dag!

...är ett besök på kyrkogården inplanerat. När mörkret börjar komma ska vi åka dit och tända ett ljus för vår lilla pojke. Vill se de rofyllda ljusen i mörkret. Vill känna lite lugn och närhet. I löerdags var datumet satt för födsel. Hade gärna åkt ner då, men jag jobbade hela dagen och Patrik var på tävling. Idag blir en bra dag att åka dit istället.

Ja, det där streptokockerprovet som togs visade inget. Jag är frisk. Hade det varit en streptokockerinfektion hade det kunnat botas med penicillin. Precis som vid halsfluss. Men provet visade som sagt inget. Känns både bra och dåligt att jag var frisk. Hade jag haft den där infektionen hade det ju varit en förklaring till missfallet. Men nu står jag ju här, lika ovetande igen om orsaken. Är lika orolig och rädd inför nästa gång igen. Hur kommer det att gå?

Hela eftermiddagen och kvällen har varit tung idag. Pratade också med krematoriet idag för att höra om han blivit kremerad och spridd i Minneslunden än. Kremerad hade han nu blivit, den 12/5, men inte ännu spridd. Kändes väl inget speciellt när jag precis pratat med karln på kyrkan.... Men nu på eftermiddagen kommer det över mig hur orättvist livet är och vad arg jag blir, eller rättare sagt frustrerad över situationen blir jag.

Åkte ner till kyrkan idag och satte mig vid minneslunden. Känner mig närmare lille Anton då. Just nu vill jag bara att han ska bli spridd med en väldig fart så man vet att man har honom nära...

Nä, nu ska jag gå och sätta mig i soffan med hundarna en stund. Försöka tänka på annat.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Ledig idag. Ledig halva dagen igår. Fick främmande av Marie som kom på cykel igår kväll. Trevligt, trevligt! :) Idag har jag poat på här hemma, som vanligt när jag är ledig. Det är så skönt att vara hemma, tycker jag. Trivs ju här i huset. :) Gjorde en egenkomponerad fiskgryta till middag idag. Riktigt god blev den!

Sitter och laddar för att ta en cykeltur ner kyrkan sen.. Känner att jag behöver "tömma" kroppen". Ska ner och tända ett ljus. Imorgon är det en månad sedan lill Anton kom. Var tar tiden vägen?

KRAM

Var och tränade Indoor igår. Skönt som sjutton var det att få väcka kroppen igen! Har längtat efter träningen. MEN... under passet kände jag hur jag blev ledsen. Mer och mer... Känslor kom upp igen och samtidigt som det var jobbigt var det skönt. Konstigt. Hela kroppen och hela sinnet påverkas av träningen, verkar det som. Utlopp för sinnet och utlopp för kroppen. Fascinerande hur det kan vara med denna märkliga manick som kallas kroppen.

KRAM

Nu är vi åter i fjällen och myser. Tar hand om varandra och har det så bra vi kan. Saknaden finns där, trots att vi inte fick ha vår lilla Anton hos oss. Sist vi var här såg vi ju fram emot nästa höst när vi planerade att vara här med lillen... I allt man gör finns dom tankarna, att vi skulle göra det med en liten till hösten. Nä, nu ska vi ta tillvara på varandra och nuet och försöka njuta så gott vi kan.

Trevlig helg!

KRAM!