Nu ska det komma en uppdatering, äntligen!!

Har funderat på en sak. Att jag har sådan tur! :)

De senaste åren har jag fått äran att utöka min bekantskapskrets med några guldkorn till vänner. :) Jag har lärt känna dessa väldigt bra, och det är personer som jag liksom "klickar" med. Det är inte illa det! Man har en oerhörd tur när man hittar dessa guldkorn! För några år sedan hade jag ytterst få riktigt nära vänner, men många bekanta, och nu har jag nog mer än dubblat det. :D Det känns så roligt! 

Jag hoppas att ni nära vänner vet vilka ni är, trots att jag kanske inte pratar med er VARJE vecka. ;) Men jag finns här, och jag vet att nig finns där! 

Underbart! Älskar er! 

Kanske är det en form av vårkänslor som spelar in nu, men vad gör väl det?! Det är som jag skriver! :)

Ha nu en bra 1:a Maj, och välkommen Våren!

Kramen

Igår kväll var jag och hälsade på ën vän istället för att sitta ensam hemma och ha tråkigt när Patrik jobbar eftermiddag. Tog bilen och åkte vid 19-tiden och när jag svänger av 83:an och åker in på skogsbilvägen som leder till henne så hinner jag inte långt.... Kunde för det första bara köra med halvljus för att det snöade så mycket just då. Sikten blev ju inte alltför lång då och dessutom var det halt på vägen. En liten, liten bit in på vägen ser jag att det svallat över vägen och det var som en liten "avgrund" nästan som vägen var borta en bit. "SHIT!!" ropar jag i bilen och bromsar, körde heller inte fort, men bromsningen hjälper inte ALLS! "JÄVLAR!" ropar jag sen och då smolar och smäller det under bilen så jag trodde att nu tar jag mig inte fram till målet. Kom på nåt vis över den där avgrunden och bilen fortsätter fungera. Jag trodde att nu kan väl inte oljetråget ha klarat sig i alla fall. Kör en bit, backar, går ut och tittar om det läker olja, sätter mig i bilen och gör likadant några gånger till och bara väntar på att oljelampan ska tändas.. Inget händer. Kör vidare mot min vän i sakta mak med oron i kroppen. Kollar när jag kommer fram också om bilen läker olja, men kan inte se att den gör det. Går in och umgås och kollar igen innan jag ska åka hem. Ser ingen olja. FY FASIKEN VILKEN TUR JAG HADE ATT BILEN KLARADE SIG!!! Det som gör mig så himla förbaskad var att den där "svallningen" som var, var inte uppmärkt för fem öre! UNDER all kritik skulle jag vilja säga. VEM skulle få stå för kostnaden om jag kört sönder bilen där??? JO, JAG! Orättvist system eller?? Fanken, va förbannad jag blir. Jag kan väl inte rå för att det inte märkts ut att det är en vägskada???? Vems borde ansvaret för eventuella skador vara? Inget grus på isig väg och en omärkt vägskada... Hmm.. Jag vet vem jag tycker ansvaret borde ligga på iaf.

En och en halv vecka har gått sen en av mina äldsta och bästa vänner var med i en allvarlig bilolycka. En turbulent och orolig tid har det varit. Han klarade sig undan med en bruten överarm, skadat bäcken, punkterade lungor, och en sprucken och numer bortopererad mjälte. Det var lindrigt kan jag säga, för om man ser bilen så har man svårt att förstå att han verkligen karade sig "så pass" bra. Huga... Livet och dess värderingar ställs verkligen på ända när en sådan här sak sker. Man kommer på sig själv att inte ta saker för given, och att det skulle kunna gå på ett kick så är lampan släckt för alltid. Livet hänger på en skör tråd.

Visa nu varandra hur mycket ni betyder för varandra och ta det för vana, varje dag!

Kör försiktigt!

Kram!

Har varit hos Carina E en sväng på eftermiddagen idag. Pratat och pratat och allt känns bättre. Ångesten har lättat, jag känner mig gladare och det är så härligt! Vet också att det kan svänga tillbaka väldigt snabbt, rakt ner i avgrunden... Carina och jag pratade om NGK Masters som är i Karlstad i oktober. Skulle vara kul om jag kunde följa med dom ner. Det är ju några härifrån som ska ner och köra faktiskt. Det skulle vara skitkul!! Träffa lite nytt folk och så. Behöver det jag! Har dessuton fått hem min älskade lilla Trixagumma idag och hon stannar tills imorgon. Så ikväll blir det mys med henne och Gideon! Verkligen inte dumt! Saknar henne så när jag inte har henne hos mig..

Ja jösses vilken härlig kväll det blev igår! Måste säga att det var skönt. Kunde släppa i tankarna igår...och inte tänka så mycket utan vara i  nuet! Härligt det!

Just nu sitter jag och väntar på att klockan ska gå, åker med mamma till Dollar i Ljusdal en sväng. Behöver lite smågrejer såsom gardinfästen och sånt...

Nä, nu blir det en tur med lilleman så han får kissa morgon. Fast... han verkar ju inte alltför angelägen, ligger och storsnarkar på sängen än han. :)

Ha en bra dag!

KRAM!

Ja, det är precis det som väntar. Tv, te och mys, det ska bli härligt!

Slog igen en dörr idag igen med en jävla smäll, tråkigt att det skulle behöva bli på det viset, men man får inte alltid välja... Men nu är det bara att se framåt, kämpa sig uppåt, skita i all skit! Jävlar i mitt lilla skal vad jag ska sköta om mig själv och göra det JAG vill nu! Jag och hundarna är det nu. Lämnade Trixa idag, ville inte, men hon skulle vara med på jakten imorgon och det är ju det bästa hon vet! Hon kommer till mig igen om en vecka om hon inte börjar löpa. Gör hon det så blir hon hos Patrik så länge :( Har ju Gideon så det skulle bli väldigt besvärligt då om hon vore här. Vill inte ha valpar!

Måste bara berätta om mina helt underbara vänner! De har funnits för mig nu när allt varit jobbigt och låtit mig mala på och älta saker om och om igen. TACK för att ni stått ut med mig, ni vet vilka ni är! Jag skulle göra samma sak för er, det hoppas jag ni vet! TACK för att ni finns och jag älskar er hur mycket som helst!

KRam

Det är precis vad jag haft. Min älskade vän Marie har hållit mig sällskap framför tvn. Det var skönt att inte behöva vara själv för en kväll. Jag kan ju i och för sig gå till henne på kvällen för att inte vara själv, men än har jag inte orkat när man hållit på att dona i lägenheten. Kanske det blir imorgon? Vi får se. Ja, fick ju till tv idag också, det var skönt att ha det igen. Endast gratiskanalerna dock, men kan inte ta allt på en gång.

Saknar min lilla Trixagumma... Nåt så fruktansvärt. Hon är ju min lilla bebis hon. Men hon har det bra med Patrik. Springer i skogen och mår gott. Hon verkligen älskar det! När man ser henne springa lös i skogen kan man inte annat än bli glad i hjärtat. Det verkligen syns på hela henne hur lycklig hon är. Men trots att jag vet att hon har det bra så saknar jag henne. Har aldrig varit utan henne såhär länge förut. Eller jo, på nån semestervecka, men det är inte samma sak. Lillgumman mammas...

Tänk vilken kärlek man kan känns för sina hundar! Helt otroligt. Dom är verkligen som mina barn. En okomplicerad och rak kärlek är det man ger och får... Och är man ledsen så kommer dom till en och ser på en och bara GER kärlek. Hunden är verkligen människans bästa vän!