Tänk att man kan älta, vända och vrida på saker, händelser och känslor tills man nästan inte vet vad man heter till slut!!!!

Ångesten gör sig påmind idag igen, och hjärtklappningen. Inge bra. Kan ha att göra med att jag ska jobba idag, jag vet inte. Måste mobilisera lite igen.

Igår hade jag en sväng av ångesten också, men då dök en vän upp på chatten på Facebook. Vännen frågade hur jag mådde och vi pratade lite om allt möjligt. Det är en sån där person som får en på gott humör jämt. Det kan vara så oerhört värdefullt. Jag vet inte om personen själv vet att den besitter den egenskapen. Ja hur som helst så var ju den dagen gjord efter det samtalet och jag kände mig mycket starkare efteråt.

Idag har jag planerat att jag ska plocka ur bilen de sista flyttkartongerna som nu åkt med mig där en hel vecka. Vill inte egentligen, men det är bara att ta tag i det.

Ja, jobbet då. Andra natten ska jag göra. Det känns som det kommer gå bra, hoppas att jag kommer få sova lite iaf. Men egentligen spelar det ingen roll. Sover som skit i vanliga fall ändå nuförtiden. Jag somnar och jag sover, men jag blir inte utvilad. Drömmer en massa saker, riktigt jobbiga mardrömmar. Att nån vill ha tag på mig och göra mig illa och liknade. Jag känner mig jagad hela tiden. Jobbigt. MEN, det är tur att jag känner mig lite lättare i sinnet på  dagarna nu i alla fall! Nånting är ju positivt iaf! :)

Nä, nu ska jag göra ett ryck!

Latmasken alltså!! Varit på ett spinningpass på 30 min med Bea idag! Gick tungt som fan, har ju ätit dåligt och sovit dåligt sista tiden och jag kände verkligen att det satt spår idag. Men nu kan det bara bli bättre. TACK Bea för peppning!! Du visste vad jag behövde! :D

Dagen idag har för övrigt inte bjudit på så mycket, har mest varit trött... otroligt trött... Antar att en hel del spänningar släppt senaste dygnet skulle jag tro. Allt är fortfarande svårt och tungt, men tror det kommer bli bättre och bättre nu.

Nu är det Idol med Marie som gäller, litte nötter och te till det! Inte dumt.

Imorgon är det jobb som gäller, jobbar natt onsdag och torsdag, känns skönt. Back on track! Yihaa!

Inte går det att försöka vara glad när det är sånt deprimerande väder?? Fan, också! Känner mig ledsen idag. Ingen ångest och hjärtklappning som förut, men ledsen. Inte konstigt, kanske. En liten svacka idag. Skulle tagit mig ut och träffat folk, men va fan, det är ju så tråkigt väder så man vill helst inte lämna lägenheten. Fryser ju. Jaja, det är i alla fall dags för att ta en sväng med mina småhjärtan snart ändå så man slipper inte undan. Kanske man skulle gått till Sofia för en kopp kaffe? Får se hur det blir. Nu ska jag försöka ladda ihop lite motivation och göra ett ryck så jag kan plocka ihop lite här.

Höres!

Nästa år är det bara att ge sig på den igen, med en bättre tid och förhoppningsvis en startklass högre. Mål ska man sätta upp! Gick hela milen i år, nästa år ska årets tid slås, med råge. :)

Hur som helst så var det en mycket rtevlig helg i huvudstaden! Lördagen bestod av shopping och god mat och en massa gång... Gjorde nog en och en halv tjejmil redan på lördagen.. hehe. MEN, det var mysigt! Lördag kväll bestod av filéfrossa på grannkrogen där vi bodde. Kanongod mat! Dit ska jag igen nästa gång jag åker ner till Sthlm!

När helgen var slut och hemresan började ville jag hem, men inte till lägenheten, utan helst hade jag velat åkt hem till huset och att allt skulle vara bra. FAN OCKSÅ! Har sagt sådana dumma saker... FAN, FAN, FAN! Måste försöka släppa och gå vidare, men det är så svårt. Det gör så ont! Släpp honom fri! Vill inte, men kan inte fortsätta såhär heller. Måste släppa taget. Helvete!

Det är bara till att bygga upp ett nytt liv nu då! Ett nytt liv utan P... Känns fruktansvärt tungt.. 6.5 år är slut. :´(

All trygghet, alla planer och allt är bara slut och borta. Det gör så fruktansvärt ont. Mattan har ryckts undan under mina fötter och mitt liv har rasat samman som ett korthus..

Men räcker inte känslorna till så gör dom inte. Bara tråkigt att en av oss hade ALLA kvar.

Sånt är livet, jag vet, men...

Hur tar man sig vidare?

Hur hanterar man livet när det blir såhär?

Känner smärta när jag tänker på allt fint vi haft, känner smärta när jag tänker på att det inte är vi längre, att våra planer inte blir av. 

Saknar honom, saknar huset, saknar allt vi brukade göra tillsammans..

Hur fan blir allt nu?

Bara en massa frågor?

Tiden, säger alla, gör att det känns bättre. Men hur sjutton ska jag få tiden att gå FORTARE så det känns BÄTTRE??

Jag vet inte.

Men jag är inte den första människan i den här sitsen och jag kommer inte vara den sista.

Var gör jag av alla känslor??

Vill må bra!

Kämpa på, Anna!!

Kämpa!!

Är ju trots allt ung och snygg! ;)

Ja, hörrni, Välkommen till mitt nya liv som singel! :/

Vad göra?

Vad händer??

Hade jag rätt???

... då skulle jag:

• betala lånen
• ta med familjen på en resa
• köpa ny husvagn
• helrenovera huset
• donera lite
• bygga stort garage
• köpa en hund
• gå ner i arbetstid ett tag

Ja, det finns säkert en hel del andra saker jag skulle göra med mina pengar också, men detta var det jag kom på nu...

VAD SKULLE DU GÖRA?