Är så trött så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Är bara skit med mig nu för tiden. Jävla skitläge. Vill vara mitt gamla vanliga jag igen, som skrattar och är glad och stark. Vill inte vara den här ångestfyllda lilla tjejen som är så trött och ledsen så det känns som att hon surar ner hela sin omgivning. Men hur fan samlar man ihop det där jävlar anammat? Känner mig bara trasig...som ett öppet sår med salt i... Måste äta, måste sova, men det är så svårt.

Känns som det är ett himla tjat på bloggen nu om samma och samma, men det får ni ta. Annars får ni ta läspaus. Måste på nåt vis få ur mig smärtan. Det känns också nu som att det är botten som är nådd. Men när ska jag få börja klättra uppåt???

Snart hoppas jag.

Jaja, nog tjatat för stunden.

Jobb på onsdag och det är med blandade känslor. Vet inte hur jag ska orka, men samtidigt så vill jag inte gå hemma heller.

..ska iväg och träna en sväng sen så då får jag se om den här hemska ångesten vill försvinna för en stund. Fattar inte.. ångest, hjärtklappning, illamående... hemska känslor när man har dom på samma gång. Måste träna ut lite frustration och få komma ut bland lite folk. Är inge vidare motiverad för ett pass i gymmet, men det ska nog gå bra. Det blir vad det blir! Lite frustration kanske kommer ut i alla fall.

Hur som helst så blev det kaffe hos Carina på förmiddagen, sen hem och då kom Marie och Maria en sväng. Det rullar liksom på. Det är skönt. Jobbigt att vara ensam bara. Alla tankar kommer då... Är inte stark i mig själv alls nu. Måste ha sällskap nästan hela tiden för att kunna tänka på annat. Samtidigt är jag så himla trött så jag vet inte vad. Vill bara sova. Fan, också. Vill må bättre nu.

Det är precis vad jag har haft, slagsmål med den här förbannade ångesten och alla tankar.. Sovit som skit! Värsta natten hittills, överlägset!! Önskar jag kunde koppla förbi tankeförmågan ibland. Koppla in den igen när det känns böttre. Men, det är bara att härda ut. Jag är så himla ARG!!! Ska ta en omg¨ng av mina "räddningsdroppar" nu och se om det känns bättre. Min lilla livplanka nu i kristider...

Äh, nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Känner mig tom i skallen, trots att det är proppfullt av tankar... Vill ha lugn i sinnet!! NÄR????

Ja, det är precis det som väntar. Tv, te och mys, det ska bli härligt!

Slog igen en dörr idag igen med en jävla smäll, tråkigt att det skulle behöva bli på det viset, men man får inte alltid välja... Men nu är det bara att se framåt, kämpa sig uppåt, skita i all skit! Jävlar i mitt lilla skal vad jag ska sköta om mig själv och göra det JAG vill nu! Jag och hundarna är det nu. Lämnade Trixa idag, ville inte, men hon skulle vara med på jakten imorgon och det är ju det bästa hon vet! Hon kommer till mig igen om en vecka om hon inte börjar löpa. Gör hon det så blir hon hos Patrik så länge :( Har ju Gideon så det skulle bli väldigt besvärligt då om hon vore här. Vill inte ha valpar!

Måste bara berätta om mina helt underbara vänner! De har funnits för mig nu när allt varit jobbigt och låtit mig mala på och älta saker om och om igen. TACK för att ni stått ut med mig, ni vet vilka ni är! Jag skulle göra samma sak för er, det hoppas jag ni vet! TACK för att ni finns och jag älskar er hur mycket som helst!

KRam

Ja, det är så det är hemma hos mig ikväll. Jag och mina hundar! Trixa är här! SOM jag har LÄNGTAT efter henne! Underbart att ha henne här! Nu ligger vi alla tre i soffan och myser framför tvn med tända ljus. Känner en ro i kroppen och knoppen som jag inte kännt på flera veckor och jag tar tillvara på varje minut av denna ro. Det är så skönt! Vet ju att det inte kommer att kännas såhär varje kväll, men ikväll gör det det. Tar tillvara på det! Suger in varenda sekund av det.

Flyttade det sista idag. Endast frysen och vinterdäcken kvar. Tar det en annan gång. Lämnade nyckeln och pratade en hel del med P idag. Har avslutat ett kapitel nu. Har stängt en dörr och det känns så skönt! Inte lätt, men skönt på nåt vis. Vet nu var jag ska vända kosan ochvad jag ska sikta på, liksom. Har inte kommit över, men vet hur jag ska ställa mig i saker och ting iaf. Kanske arbetet uppåt börjar nu.... Hoppas det!

Summa summarum.... en ganska bra dag, trots känslomässiga jobbiheter...

KRAM

...är så förbaskat less på att köra grejer nu så jag vet inte vad! Önskar att den plågan vore slut nu. Jo, iofs så är den snart det, men varje gång jag kommer dit så är det plågsamt. VÅRT hus, som vi skulle bo i... Fan också. Skäms för alla elaka saker jag sagt. Så dumt. Har förstört så mycket. Fan.. Hoppas jag hinner få klart med flytten imorgon. Så jag slipper ha tvånget över mig att jag måste ner och hämta saker. Hoppas, hoppas, hoppas.. Cykel och skidor och däck och sånt är kvar nu. Sortering av skivor och skit.

Fan, vill släppa och gå vidare. Vill börja ta mig uppåt och inte bara ligga på botten och se till att huvet är över ytan. Vill må bra igen...

Det gjorde den. Har sovit ganska bra. Men allt har varit nytt och defenitivt på nåt sätt. Man inser liksom att det är verkligen såhör det kommer vara i fortsättningen. Sova ensam, vakna ensam, äta ensam, allt ensam... Även om man har sällskap så är man ensam, för DU är inte här! Allt känns bara FEL!

Men, jag kan inte göra något åt hans känslor, det är bara att försöka släppa taget.

Den man älskar släpper man fri, sägs det ju. Och sånt här händer ju. Det finns inget jag kan göra åt det, det är bara att inse.

Vill ha lite jävlaranamma! Vill inte bara vara ledsen. Måste försöka ladda för det och låta mig inspireras av Lilla Bea! ;) Vi klarar det här!

Kram!

Det är bara till att bygga upp ett nytt liv nu då! Ett nytt liv utan P... Känns fruktansvärt tungt.. 6.5 år är slut. :´(

All trygghet, alla planer och allt är bara slut och borta. Det gör så fruktansvärt ont. Mattan har ryckts undan under mina fötter och mitt liv har rasat samman som ett korthus..

Men räcker inte känslorna till så gör dom inte. Bara tråkigt att en av oss hade ALLA kvar.

Sånt är livet, jag vet, men...

Hur tar man sig vidare?

Hur hanterar man livet när det blir såhär?

Känner smärta när jag tänker på allt fint vi haft, känner smärta när jag tänker på att det inte är vi längre, att våra planer inte blir av. 

Saknar honom, saknar huset, saknar allt vi brukade göra tillsammans..

Hur fan blir allt nu?

Bara en massa frågor?

Tiden, säger alla, gör att det känns bättre. Men hur sjutton ska jag få tiden att gå FORTARE så det känns BÄTTRE??

Jag vet inte.

Men jag är inte den första människan i den här sitsen och jag kommer inte vara den sista.

Var gör jag av alla känslor??

Vill må bra!

Kämpa på, Anna!!

Kämpa!!

Är ju trots allt ung och snygg! ;)

Ja, hörrni, Välkommen till mitt nya liv som singel! :/