...det är så jobbigt att hantera denna saknad. Vet inte hur jag ska värja mig, liksom. Kan inte acceptera läget som det är. Vill väl inte. Men det här känns verkligen helt FEL! Kommer bara på fler och fler saker jag saknar. Små, små saker. Saker man inte reflekterade över förut, men som man inser nu har betytt så mycket. När ska det gå över? När ska jag kunna inse hur verkligeheten är? Är såledsen fast det kanske inte märks så väl.. :´(

 

Nettan

8 oktober 2010 19:45

Men gumman.. =( Jag lovar att det kommer att bli bättre, det kan ta tid men så småningom kommer det att lätta. Försök att inte älta allt det bra som varit. Kanske låter styggt, men försök se det som inte var bra och det som faktiskt är bra i ditt nya liv!! En dag kommer du att tycka att, ja jo, jag har det rätt bra trots allt, jag klarar mig, jag har ny kraft och att det gör inte så ont längre. Många styrkekramar från mig

http://nettlys.blogg.se

Anna

8 oktober 2010 21:06

Tack för dina ord! :) Man vet ju egentligen att man inte ska älta, men det är himla svårt att låta bli när saknaden är så stor... Stark känner jag mig, men för det är inte saknaden nå mindre. Kan hantera den bättre och bättre, men tiden måste nog läka allt... KRAM!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad fyllde man livet med innan barnen?? Vad gjorde man? Minns nästan inte. Känns som att jämförelsevis så hade inte livet nån mening innan barnen kom. Visst, ibland är det jäktigt och tufft av olika anledningar men det är väl bara som det ska vara? ...

Inatt var det hopplöst. La mig tidigt, ca 22. Kunde inte somna. Klockan blev 23.....24.....01.....02......sista gången jag kollade på klockan så var hon 02.34. Strax därefter sov jag nog. "Felet" var nog en massa saker. Sjuk Alba, orolig sömn för Mat...

En vecka ungefär, så länge har jag varit otroligt trött och omotiverad. Extremt morgonpigga barn som vaknat vid 4.30-5.30 har väl också gjort sitt till. Men igår var jag, Patrik och Alba till Östersund och badade och hade sådär löjligt mysigt och rol...

Dom växer och utvecklas i rasande fart. Tiden rusar iväg. Alba blir 3 år i September och Matteo 1 år en dryg månad efter. Vart tar tiden vägen?? Alba utvecklar sitt tal nu. Det kommer massor av ord och rätta formuleringar varje dag. Hon härmar och ...

Det bor en tjej under mitt tak. Hon är blond, otroligt söt och glad. Hon har en vilja av stål när hon sätter den sidan till och ett sjuhelsikes humör.. men hon är fantastisk. Hon har en cp-skada som hindrar henne fysiskt och gör henne frustrerad. Hon...